Budget 2016–2017/Förutsättningar för budgetarbetet/Underlag för beräkningarna i budgeten för 2016/Kommunernas ekonomiska situation och förutsättningar enligt Sveriges Kommuner och Landsting

Kommunernas ekonomiska situation och förutsättningar enligt Sveriges Kommuner och Landsting

Den 8 oktober presenterade Sveriges Kommuner och Landsting en ekonomirapport. Den är grunden för kommuners och landstings budgetplanering. Den belyser landstingens och kommunernas ekonomiska situation och förutsättningar samt den förväntade samhällsekonomiska utvecklingen på några års sikt. Ekonomirapporten kommer ut två gånger per år och är utgångspunkten för landstingens och kommunernas egna prognoser och beräkningar av ekonomi och budget.

Allt fler äldre, snabb befolkningstillväxt som en följd av flyktingkrisen samt ökade kostnader och investeringsbehov gör att kommunsektorns ekonomi är i ett mycket svårt läge.

Stor ökning av befolkningen driver upp kostnaderna

Den viktigaste orsaken till den dåliga ekonomin är det höga kostnadstrycket. Främst är det befolkningsförändringar som ligger bakom. Fler äldre driver kostnader i sjukvård och äldreomsorg och fler barn driver upp kostnaderna i skolan. Det har länge varit känt att den demografiska utvecklingen tillsammans med den ökade efterfrågan av välfärd kommer innebära ett ökat kostnadstryck, men det blir nu alltmer tydligt.

Det som nu tillkommer är en stor invandring, som påverkar en rad verksamheter inom både kommuner och landsting. Att en relativt stor del av invandrarna är i yrkesverksam ålder bör på sikt ha en positiv inverkan på möjligheterna att finansiera välfärden, genom att försörjningskvoten förbättras. Om nyanländas etablering på arbetsmarknaden lyckas väl, så förbättras förutsättningarna för den långsiktiga finansieringen av välfärden. Under de närmaste åren är det emellertid inte troligt att nyanlända med en gång kan försörja sig och betala skatt i samma utsträckning som befolkningen i övrigt.

Erfarenheten visar att det tar lång tid innan flyktingar/asylsökande etablerar sig på den svenska arbetsmarknaden. En större befolkning innebär ökade kostnader, oavsett var människorna kommer ifrån.

Riktade statsbidrag hämmar utvecklingen och driver upp kostnaderna

Ytterligare en faktor som driver på kostnaderna är de riktade tillfälliga statsbidragen till kommuner och landsting. Detta är dock något som staten kan påverka. Det finns i dagsläget över 80 riktade statsbidrag som vart och ett motsvarar någon statlig reform med förhoppningar om förbättringar i de kommunala verksamheterna. Det kan vara bra med satsningar om de verkligen leder till förbättringar, men det förutsätter att de är genomtänkta, förankrade och långsiktiga. Så är tyvärr inte alltid fallet. Det finns en rad exempel på riktade statsbidrag som snarare ställer till än löser problem.

Den svenska ekonomin växer

Det finns dock även positiva faktorer. Trots en måttlig tillväxttakt i omvärlden hålls den svenska ekonomin uppe av inhemsk efterfrågan och växer ganska starkt. BNP beräknas såväl i år som nästa år öka med över 3 procent. Detta gör att sysselsättningen ökar och att arbetslösheten pressas ned mot 6½ procent, vilket innebär att vi redan 2016 beräknas nå balans på arbetsmarknaden. Sysselsättningsökningen och växande pensionsinkomster gör att skatteunderlagstillväxten accelererar 2016.

Den samhällsekonomiska utvecklingen åren 2017–2019 är mer osäker. Enligt vår kalkyl ser vi då en långsammare tillväxt och stigande räntor. Vi räknar med att de offentliga finanserna kommer att visa underskott alla år fram till 2019, men underskottet förväntas gradvis minska. Kalkylåren efter 2016 visar också måttligare sysselsättningsökning och stagnerande arbetslöshet. Ett problem dessa år är att BNP och sysselsättning utvecklas svagt per capita. Visserligen ger den nya arbetsmarknadspolitiska sysselsättningsåtgärden Extratjänster viss draghjälp åt sysselsättningsutvecklingen, men arbetade timmar väntas ändå inte öka lika snabbt som under konjunkturuppgångens slutfas. Skatteunderlaget ökar nominellt sett hyggligt, men sämre i reala termer på grund av större prisökningar i kommunsektorn. Dessutom tunnas skatteunderlagsökningen ut av ett ökat antal nya invånare med lägre arbetskraftsdeltagande. Den sammantagna effekten blir att skatteunderlaget i reala termer minskar per invånare åren 2017–2019, något som framgår av diagrammet nedan.

Real procentuell förändring av skatteunderlaget per invånare och år

Utvecklingen framöver ter sig alltmer ohållbar

Vår bild av utvecklingen fram till 2019 är oroande. Kommunsektorns totala kostnader beräknas öka i löpande priser med cirka 270 miljarder kronor mellan 2014 och 2019, på grund av de faktorer som beskrivits ovan. För att inte resultatet ska försämras i någon större utsträckning måste således intäkterna öka i motsvarande omfattning. Det viktigaste bidraget är ökningen av skatteunderlaget. Därutöver krävs ytterligare åtgärder som stärker intäkterna. Kalkylen utgår ifrån att staten höjer statsbidragen framöver med 2 procent per år i fasta priser från och med 2017, något som är i enlighet med en långsiktig historisk trend. Därutöver krävs skattehöjningar på närmare 2 kronor för att få ihop kalkylen.

Frågan är om en sådan utveckling är hållbar. För att undvika skattehöjningar i denna storleksordning krävs att kommuner och landsting hittar nya vägar att klara sina åtaganden. Även staten bör bidra, genom att ge bättre planeringsförutsättningar. Det kommuner och landsting behöver är långsiktiga och stabila planeringsförutsättningar samt generella statsbidrag som inte urholkas.

Ett område med stor potential är den tekniska utvecklingen genom digitalisering. E-hälsa är ett samlingsnamn för digitala tjänster i vården som är på stark frammarsch och ses globalt som ett viktigt verktyg för att möta framtidens utmaningar.

Ny befolkningsprognos ger ändrade förutsättningar

I denna rapport räknar vi, i enlighet med SCB:s reviderade befolkningsprognos, med en betydligt större invandring än tidigare. Det innebär att arbetskraften och sysselsättningen ökar och att skatteunderlaget därmed blir större. Men den positiva effekten begränsas av att flyktinginvandrare har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Flyktingmottagandet och en därmed större befolkning innebär också ökade kostnader för kommuner och landsting. Dessa kostnadsökningar är under de närmaste åren betydligt större än de intäktstillskott som uppstår i form av ökade skatteinkomster. Detta sätter en betydande press på kommunernas och landstingens ekonomi de närmaste åren.